Vid första förloppet i krisreaktionen är det mer regel än undantag att vi behöver reagera snabbt eller göra snabba förändringar. Dock medför vår höjda förmåga att ta in information att upplevelsen av att situationens allvar fortfarande är pågående. I värsta fall så slutar vi inte att uppfatta situationen som akut efter att den akuta krisen är över och då ökar risken dramatiskt att vi kommer fara illa av situationen. Då vi slutar att återhämta oss och då ökar risken för både ogenomtänkta beslut och psykisk ohälsa. För att hjälpa andra i kris eller för att hjälpa sig själv är följande delar viktiga;
Vid en akut situation så fyller det ofta en handgriplig funktion att trösta, skydda och förstärka känslor av gemenskap. Grundläggande behov av värme, mat, sömn och omsorg är centrala.
Efter den akuta situationen har gått över, gäller andra spelregler när man hjälper människor i kris. Att stödja människor som befinner sig i kris handlar om att hjälpa dem att stanna upp och inventera informationen de tagit in. De handlar om ett sorteringsarbete där värderingen av olika information läggs på rätt plats. Det är en sortering som personen behöver göra själv, men du kan vara behjälplig med att som mottagare ge tillbaka informationen, förtydliga och återberätta.
Att försöka minska upplevelsen av risk mot hälsa eller liv är sällan framgångsrikt utan kan snarare förstärka känslan av ensamhet. Till exempel är det meningslöst att till en företagare som förlorat all sin omsättning och ser sitt livsverk förstöras, säga att ”man kan alltid börja om när Coronakrisen lagt sig”. När man tröstar vid en stor kris är det bättre att lyssna in, bekräfta känslan och att be personen berätta mer.
En tumregel är att om vi efter ett år efter händelsen fortfarande känner att krisen är lika stark och akut så behöver vi söka professionell hjälp för att komma vidare.