Del 6 Forgive for Good - 9 steg till förlåtelse

Metoden Forgive for Good har använts för att hjälpa överlevande från oroligheterna i Irland, medborgare efter inbördeskriget i Columbia och Sierra Leone och människor som förlorat anhöriga i 11 september-attackerna i USA 2001.

Metoden sker i 9 olika steg:

1. Precisera hur du känner för vad som hände och formulera hur situationen inte är inte okej. Berätta sedan för några pålitligt personer om din upplevelse.

2. Bestäm dig själv för vad du måste göra för att må bättre. Förlåtelse är för dig och inte för någon annan.

3. Förlåtelse betyder inte nödvändigtvis försoning med den person som skadat dig och inte heller acceptans av det personen gjorde. Vad du är ute efter är att finna frid. Förlåtelse kan definieras som ''fred och förståelse som kommer ifrån att du skyller mindre på det som sårat dig, att du tar livserfarenhet mindre personligt och att du ändrar på den negativa händelsens historia.''

4. Få rätt perspektiv på vad som hände. Inse att din främsta upplevelse kommer från sårade känslor, tankar och lidandet nu, inte vad förolämpade dig eller skadade dig för 2 minuter eller 10 år sedan. Förlåtelse hjälper till att läka de sårade känslorna.

5. Just nu känner du dig upprörd. Öva en enkel stresshanteringsteknik för att lugna kroppens flykt eller försvar.

6. Ge upp förväntan om saker från andra människor, som de inte väljer att ge dig. Erkänn orimliga regler som du har för din hälsa eller hur du eller andra människor måste bete sig. Påminn dig själv om att du kan hoppas på hälsa, kärlek, fred och välstånd och arbeta hårt för att få dem.

7. Lägg din energi på att leta efter ett annat sätt att få dina positiva mål uppfyllda än genom den erfarenhet som har skadat dig. Istället för att mentalt spela upp din negativa erfarenhet, sök nya sätt att få vad du vill.

8. Kom ihåg att ett vällevt liv är din bästa hämnd. Istället för att fokusera på dina sårade känslor, och därmed ge den person som orsakade dig smärta makt över dig – lär dig att leta efter kärlek, skönhet och vänlighet omkring dig. Förlåtelse handlar om personlig makt.

9. Ändra ditt sätt att se på historien för att påminna dig om det heroiska valet att förlåta.

Del 5 Finns förlåtelse i ditt yrkesliv?

Förlåtelse är frisläppandet av negativa och främjande av positiva tankar, känslor och beteenden mot någon som sårat dig. Förlåtelse lindrar stress och negativa känslor som alltför ofta förknippas med nedsatt psykiskt och fysiskt välbefinnande. Förlåtande människor tenderar att ha mer stöd från vänner och medarbetare. De tenderar att se hinder som mindre utmanande.

Förlåtelse förknippas också med färre kroniska hälsotillstånd, förbättrad fysiologisk funktion och bättre kognitiv funktion. Med dessa fördelar i åtanke är det lätt att förstå varför flera metoder för utbildning kring förlåtelse har utvecklats. Även om tillvägagångssätten skiljer sig i viss mån åt, har de alla visat sig vara användbara för att hjälpa människor att bli mer förlåtande.  

Med tanke på fördelarna med förlåtelse är det förvånande att utbildning och utveckling av förlåtelse som en del av arbetsmiljö inte har undersökts mer grundligt. Forskning tyder på att förlåtelse är förknippad med bättre hälsa och produktivitet på arbetet, men begreppet dyker sällan upp i arbetsrelaterade sammanhang. När var den senaste gången på ett personalmöte som någon pratade om att vara förlåtande mot varandra och kanske allra mest mot chefen?  

I en pilotstudie gjorde man just detta. En grupp forskare inom den finansiella sektorn utbildade i förmågan att förlåta. Att vara sårad av medarbetare uppmanar ofta till improduktiva och hämndlystna motiv. Ett exempel är en arbetsledare som oavsiktligt kränker en medarbetare. Den förolämpade kan inse, eller känna rädsla, att maktstrukturen förhindrar att tala öppet om det. På grund av detta kan den medarbetaren vilja hämnas, såsom att avsiktligt arbeta ineffektivt, försöka sabotera arbetsledarens rykte eller överväga olika sätt att lämna företaget vid en olämplig tidpunkt. Även om alla dessa metoder kan bidra till att lindra upplevelsen av orättvisa erbjuder en rättvis lösning större möjligheter. I själva verket kan tankar och handlingar av hämnd innebära ökad stress och försämrad livskvalitet hos medarbetaren. Även om fokus på rättvisa och upprättelse för att lösa arbetsplatskonflikter ofta står i centrum, kan lite förlåtelse i dessa situationer räcka långt.

I denna studie fann man stöd för att förlåtelse i ett individuellt perspektiv har en ökande livskvalité hos personen oberoende om orättvisan hanterades. Företaget som deltog kunde se en återgång till tidigare produktivitet eller till och med en ökning i produktivitet. Sammantaget var det viktigaste man fann att förlåtelse gör man för sin egen skull och inte för sin omgivning, även om det har en god effekt på omgivningen.  

Del 4 Kan man förlåta det oförlåtliga?

Forskningen kring förlåtelse är besvärlig då många av studierna görs på studenter och deltagare som ska minnas tidigare oförrätter. Det har gjorts färre studier på personer som utsatts för brott.

I en intervjuserie med 30 deltagare som var anhöriga till mordoffer kunde man identifiera en rad olika mönster hos deltagarna. 83% uppgav att de hade förlåtit förövaren.

Under intervjuerna framkom det tidigt att många av deltagarna hade hanterat situationen med motstridiga uppfattningar. De allra flesta hade förlåtit gärningsmannen oavsett svårighetsgrad av brottet och uttryck för ånger, acceptans av ansvar eller bevis på förändring, vilket är faktorer som vi ofta förknippar med att förlåta någon. Det fanns deltagare som resonerade om att det finns oförlåtliga handlingar, men som samtidigt uppgav att de hade förlåtit personen som dödat den anhörige.

Forskarna som utförde studien gjorde en särskiljning mellan livsregler och hanteringen av en faktisk situation. Det är lätt att göra kategoriska uttalanden om att handlingar är oförlåtliga, men det betyder inte att man inte kan förlåta en handling. Processen i att förlåta är kontextuell och ibland motstridig.

I studien framkom att de intervjuade omvärderade sin uppfattning av situationen. Om de till exempel kände att ånger hos gärningsmannen var nödvändigt för förlåtelse, men att de inte hade möjlighet att se ånger från gärningsmannen på grund av att han/hon var okänd eller död, återkom de ofta till att föreställa sig gärningsmannen som ångerfull.

De deltagare som kände gärningsmannen, som visade en uttrycklig brist på ånger i till exempel rättegången förklarade hur de kände att det kunde vara ett tecken på oförmåga eller ovilja att uttrycka ånger, snarare än en faktisk brist på ånger. Deltagarna antog att gärningsmännen till exempel råddes av advokater att inte visa ånger, att gärningsmännen var rädda för att visa ånger för att det skulle tyda på skuld och därmed leda till fängelse eller liknande.

En faktor som hindrar förlåtelse är grymheten kopplad till brottet. Inledningsvis kunde deltagarna uppfatta brottet som oförlåtligt, men med tiden komma att släppa sina negativa känslor. Efter att ha träffat andra som hade förlorat anhöriga i mord, använde de intervjuade andras berättelser för att forma sina egna berättelser i jämförelse. De gjorde vanligen situationen mer förmildrande, så som att den avlidne inte blev styckad, våldtagen osv. Likadant omdefinierade ofta de intervjuade historien genom sina egna tolkningar i form av att dådet var omedvetet eller hade inte skett överlagt, utan omständigheterna resulterade i olyckliga konsekvenser.

Denna typ av förlåtelse skedde framförallt med drivkraft av två tydliga funktioner:

• att minska upplevelsen av att vara offer

• att minska smärtan kopplade till händelser som är svåra att stå ut med

Sammantaget är det påtagligt att begreppet förlåtelse är svårfångat. De förställningar vi har är att det ska vara en transaktion av försök till reparation eller läkning i relation till förvaren, men det verkar vara ett missvisande sätt att se på förlåtelse. Förlåtelse är mer en individuell process än något mellanmänskligt.

Del 3 Att förlåta sig själv

Hur förlåter man sig själv?

När man utsatt andra för skada och står inför att förlåta sig själv för att man gjorde fel, så hänger det nära samman med hur jag själv uppfattar skam och skuld.

Skam och skuld har en rad olika definitioner, men för sakens skull har vi valt den som följer den studie som omnämns i del 2.

Sheikh och Janoff-Bulman (2010) sammanfattade skuld som en normativ moralisk känsla, som anger vad man ”borde göra”. Skam som normgivande moraliska känslor, som anger vad man inte ”borde göra”.

Skuld är underlåtenhet eller misslyckande i att agera utifrån ett önskat beteende och skam uppstår när vi agerat i enlighet med vad vi anser är förkastligt. Det finns en starkare känslomässig valör i skam, vilket även stöds i att personer som upplever skam har ett mer undvikande beteende, som också kännetecknas av minskad empati i förhållande till sin omgivning och undvikande av att ta ansvar. Människor som upplever skam som förövare uppvisar en minskad självkänsla men de lägger även skulden på sin omgivning i större utsträckning.

När man studerat människor som begått våldsbrott mot andra har man kunnat identifiera tre val som förövaren försökt lösa sin situation med:

1. Ursäktande

2. Straffande

3. Förlåta sig själv

1.      Att ursäkta sig själv eller kringgå skuld, som vissa forskare kallar "pseudo själv-förlåtelse", är en strategi som förövaren använder för att undvika att bedöma sig själv som klandervärd. Förövaren förnekar personligt ansvar för ett brott, minimerar de skadliga konsekvenserna av ett brott eller förminskar offret för ett brott. En person känner skam framför skuld när han/hon uppvisar denna typ av beteende.

2.      En annan typ av beteendemönster är att förövaren straffar sig själv för sina gärningar. Det kan vara att nedvärdera sig själv, att förvägra sig njutbara aktiviteter eller att förneka basala behov och att självskada sig själv. Syftet är att försöka sona sina brott genom och ta ansvar genom att orsaka sig själv lidande. De som uppvisar detta beteende upplever både skam och skuld kopplat till sitt beteende. Man har sett att det självstraffande beteendet ökar när vi inte kan reparera det vi orsakat andra.

3.      Förövaren kan förlåta sig själv. Äkta självförlåtelse uppstår när man kan möta de fördömande känslorna som är kopplade till händelsen och omförhandla dem till självbejakande känslor. Första steget är att man tar till sig att man kränkt sina egna värderingar om önskat beteende och att man tar ansvar för sitt beteende. Detta blir en kognitiv övergång i att ta ansvar för ett brott, att gottgöra när det är möjligt och anpassa sitt beteende med sina värderingar i framtiden.

Den andra steget är att aktivera viljan om att åtgärda eller reparera, vilket ibland inte är möjligt. Dock återstår alltid för förövaren att aktivera ”reparerande känslor”, vilket ses som nästa steg i självförlåtelse. Man har kunnat se att självförlåtelse är positivt relaterat till upplevelsen av skuld och negativt relaterat till skam. Självförlåtelsen ökar alltså när man kognitivt minskar skammen och ökar sina känslor av skuld.

Del 2 Förlåtelse - vad motiverar oss till att förlåta?

De flesta psykologiska forskare är överens om att förlåtelse innebär en minskning av negativa känslor och responser till en överträdelse, som inte innebär att tolerera eller ursäkta överträdelsen, och bör skiljas från försoning. Psykologin bakom förlåtelse och forskningen kopplat till detta är fortfarande outforskat och ett nytt område inom psykologin. Men vad är det som motiverar oss till att förlåta andra?

Vid en jämförelse mellan kanadensisk och indisk population kunde man identifiera nio primära anledningar till att människor förlät överträdelser. Dessa var anmärkningsvärt liknande varandra över nationsgränserna:

• För att bevara relationen

• För att må bättre själv

• Av principiella skäl

• För att överträdelsen åtgärdades

• För att påvisa moralisk överlägsenhet

• Av religiösa skäl

• På grund av sociala krav

• Av pragmatiska skäl

• På grund av förståelse för personen som gjort oss illa

Om motivet till varför vi förlåter är egoistiska skäl är förlåtelsen av lägre kvalitet så har den inte samma effekt hos den som förlåter.  

Studien visade att om motivet för att förlåta vad att må bättre själv så kunde man i högre utsträckning ha en kvarvarande ilska. Detta skiljer sig från om anledningen var motiv som låg utanför ens egna intressen, såsom att man förlät på grund av att bevara relationen eller av principiella skäl. Detta förminskade viljan till hämnd.

Man fann även i studien att det fanns kulturella skillnader.  I det kanadensiska urvalet ökade villigheten till förlåtande när den som gjort överträdelsen åtgärdade sitt beteende, medan det i Indien var mer komplext och graden av hämndlystnad vad större.

Sammanfattningsvis saknar forskningen i dagsläget någon entydig definition av förlåtelse. Men varför vi förlåter påverkar utfallet hur det blir för oss. Mycket pekar på att om vi förlåter av motiv som inte är ”äkta” förankrade i oss själva tenderar det att bli sämre för oss, där aggressivitet, undvikande och hämndlystnad faktiskt ökar istället för att minska även om vi vill ge sken av något annat utåt.

Del 1 Förlåtelse - för din egen skull

Förlåtelse anses spela en nyckelroll i upprätthållandet av sociala relationer, undvikandet av onödiga konflikter och för förmågan att gå vidare med sitt liv. Men varför är det så att vissa människor tycker att det är lättare att förlåta och glömma än andra?

Ett av de mest slående exemplen av förlåtelse i modern tid är det om den avlidne sydafrikanske presidenten Nelson Mandela, som 1963 dömdes till livstids fängelse för att ha försökt undergräva delstaten Sydafrika. Vid frigivningen från fängelset 27 år senare krävde Mandela inte hämnd utan gav sin förlåtelse. Genom att göra detta förlät han inte bara de människor som hade fängslat honom, utan uppmuntrade också andra som hade utsatts för orättvisor att göra detsamma. Detta fick en symboliskt stark betydelse för landet.

Mandelas handling är en extraordinär förlåtelse inför allvarliga orättvisor och visar den potentiella betydelsen av förlåtelse för social förändring och försoning i samhälle. Trots att förlåtelse har stor betydelse för att främja fred och social ordning, är det först under det senaste decenniet som psykologer har börjat fokusera på förlåtelse som en psykologisk konstruktion man kan testa.

Handlingen av förlåtelse innehåller vanligtvis förmågan att övervinna starka negativa känslor mot en överträdare med mer positiva känslor. Vid vissa tillfällen kan förlåtelse även kräva att man stillar sina hämndlystna impulser. Ur ett kognitivt perspektiv, kräver förlåtelse att individen kan reglera och hämma olämpliga tankar och impulser på ett målinriktat sätt. Det kan ses som en funktion av verkställande kontroll av ens jag.

Att man kan glömma när man har förlåtit, dvs "att förlåta och glömma" (jfr Kolosserbrevet 3:12-14), är än så länge inte empiriskt verifierat. En möjlighet är att förlåtelse kan underlätta att glömma genom att skapa drivkraften att glömma; händelsen är inte längre viktigt. Förlåtelse kan ligga till grund för målstyrd glömska. En annan aspekt är att glömskan kan underlätta förlåtelsen och att man på så vis kan bevara värdefulla relationer och gå vidare med sitt liv. Häri finns det en dualitet som man ännu inte lyckats precisera i vetenskapliga sammanhang.

En studie visade att om en person hade förlåtit en överträdelse så tenderade han/hon att undertrycka och glömma av detaljer från händelsen. Förmågan att glömma upprörande minnen kan i sig ge en effektiv coping-strategi och göra det lättare att gå vidare i livet. Förlåtande är en ansträngande process och kan underlättas av att man glömmer av det som hänt.

View fullsize

Del 4. Missbruk hos föräldrar - Risk för psykisk ohälsa hos barnet

Barn som har missbrukande föräldrar löper en ökad risk för psykiatriska störningar. Generellt sett är
barn till alkoholiserade föräldrar mer benägna att uppvisa mera aggressivitet och tenderar att i större utsträckning uppfylla de diagnostiska kriterierna för beteendestörning och/eller trotssyndrom. Dessa barn är oftare involverade i antisociala beteenden och att missbruka alkohol och narkotika själva senare i
livet. Det är inte känt om orsaken till detta är genetisk och kopplad till att ett barn utsätts för narkotika eller alkohol eller om det snarare är kopplat till de miljöfaktorer som kommer med att en förälder missbrukar. Å ena sidan pekar tvilling-, och adoptionsstudier på att störningar kopplade till genetik faktiskt verkar fortsätta över generationer. Å andra sidan verkar dessa störningar sammanfalla med en rad miljöfaktorer för att det ska lösas ut. Därav har man fortfarande inom forskningen slutit sig till att miljö och arv är centrala när man förklarar barns beteendestörningar.

I forskning har man funnit att barn till föräldrar som använde sig av någon form av kokain eller opiater så uppvisade 66 % av barnen någon form av allvarlig psykiatrisk diagnos vid 12 års ålder. Man har även sett att det finns en skillnad med att de barn som växte upp med en pappa som missbrukade narkotika uppvisade 54 % av barnen allvarlig psykisk ohälsa att jämföra med 25 % där det bara förekom alkoholmissbruk och 10 % hos barn som växte upp i hem där det inte fanns några dokumenterade tecken på missbruk.

Att barnen utsätts för nedvärderande, förminskande relationer och känslomässig otillgänglighet tycks
vara några av de viktigaste faktorerna till att barnen utvecklar psykisk ohälsa. Samtidigt utvecklar många av dessa barn beteendeprofiler som gör att de får svårare att få stöd av båda sina egna föräldrar och skolan. Beteendet hos barnet kan vara fientligt eller aggressivt och det har sämre prestationer i skolmiljöer, svårare att upprätthålla koncentration och lägre frustrationstolerans. Detta medför att barnet får generellt svårare att
utveckla gynnsamma vuxenrelationer med både sina föräldrar och med övriga människor omkring dem.

Del 3. Missbruk hos föräldrar - Påverkan av kognitiva förmågor och känsloreglering

När gravida kvinnor använder narkotika under graviditeten har man funnit att barnen vanligen föds med en risk för att ha genomsnittligt sämre förmågor att hantera kognitiva och känsloreglerande funktioner. Kvinnor som har använt marijuana under graviditeten visar att de barn som föds uppvisar en lägre förmåga att hantera exekutiva förmågor, speciellt kopplat till att hålla uppmärksamheten. Barnen uppvisar också större
risk för sämre känsloreglering och högre excitationsförmåga, vilket leder till att barnet är mera impulsivt. Missbruk av kokain under graviditeten har visat att barnet uppvisar sämre förmåga att reglera stress, att de har en större retlighet och känslighet och blir lättare frustrerade. Även kokain och liknande preparat är kopplat till koncentrationssvårigheter och svårigheter med visuell uppmärksamhet hos barnen. Man har även funnit hos äldre barn och tonåringar som utsatts för föräldrars missbruk att dessa barn uppvisar högre nivåer av
stresshormoner över tid. Barn till kvinnor som använder opioder under graviditeten uppvisar även större impulsivitet och sämre uppmärksamhet.

Forskningen har haft svårt att avgöra om det finns genetiska faktorer eller om det ”bara” har handlat om att föräldrar som missbrukat under graviditeten har tenderat att även göra detta när barnet fötts och under
barnets uppväxt. Dock har man kunnat konstatera att barn som växer upp med föräldrar som missbrukar har större andel av problematiska beteendemönster. Spädbarn som växer upp i missbruksmiljöer tenderar att uppvisa mera negativt beteende eller passivt beteende och de är mindre engagerade i förälderns agerande.
Man ser även att större barn är mer impulsiva och har svårare att reglera sina känslor. Alla dessa ovanstående faktorer medför vanligen att föräldraskap blir svårare och barnet tenderar att vara mera svårt att hantera. Detta ökar risken för att barn och förälder utvecklar relationer som blir besvärliga där föräldern upprätthåller negativa förväntningar mot sitt barns beteende.

Del 2. Missbruk hos föräldrar - Risker för bristande anknytning och socialisering

 En av de viktigaste förutsättningarna för att ett att barn skall kunna utvecklas på ett gynnsamt sätt är förälderns förmåga att kunna uppmärksamma barnet och tolka barnets signaler, beteenden och behov. Barnets yttringar av beteenden är ibland små eller subtila och inte alltid självklara. Förälderns
förmåga att skapa en interaktion som består av ömsesidig glädje och vällust är centralt för utvecklingen av en god anknytning. Det är kombinationen av dessa beteenden hos en förälder som hjälper ett litet barn att utveckla sin förmåga att reglera känslor, beteenden och att interagera till andra människor på ett anpassningsbart sätt.

När en förälder använder alkohol, narkotika eller läkemedel som förändrar perceptionen av verkligheten och påverkar de egna kognitionerna, så försämras förmågan att vara förälder. När föräldern upprepade
gånger missar det lilla barnets signaler så leder det till slut att barnet ger upp att signalera. Hos föräldrar som använder opioider har man funnit att förmågan avseende känslighet, strukturering och anpassad omsorg är lägre än normala och även deprimerade föräldrar.

Vid studier av mödrar som använde opioider när barnet var tre år har man funnit likadana resultat, men dessa föräldrar visade även ett mer aggressivt beteende och lägre känslighet för barnens behov än övriga grupper. Samma resultat har upprepats i liknande studier men av föräldrar som använder sig av flera substanser samtidigt. Man har kunnat se samma beteende hos föräldrar som använder kokain, där föräldrarna är mindre uppmärksamma och engagerade i sitt barn under de första sex månaderna.

Bilden som framkommer i forskning visar att föräldrar som missbrukar har en konsekvent lägre kvalitet på sina beteendemönster mellan sig och sina barn. Anknytningen mellan förälder och barn är sämre. Majoriteten av de barn som har föräldrar som missbrukar någon form av substans är antingen osäkra anknutna eller har
desorganiserad anknytning till den primära föräldern.

Utöver att barnet får sämre förutsättningar att utvecklas på ett positivt sätt, bara i att föräldern inte klarar av att ge sitt barn den närvaro som ett barn behöver, uppstår även en sekundär risk i barnets egna beteende. Barn som växer upp med föräldrar som missbrukar tenderar att ha svårare att reglera sitt temperament, som i sin tur kan leda till svårigheter i inlärning och i kamratrelationer.

Del 1. Missbruk hos föräldrar

Att barn och missbruk inte hänger ihop vet vi. 

Men vad händer egentligen med barn till missbrukande föräldrar? 

Vi har tagit reda på fakta. Vill du ha mer information om källor så kontakta oss!

Barn som före eller efter födseln är med om förälderns missbruk eller beroende är i riskzonen för flera emotionella, inlärnings- och utvecklingsproblem. Dessa barn är mer utsatta för störningar i interaktionen med föräldern, vilket påverkar anknytningen men även barnets kognitioner, framtida prestationer, liksom uppmärksamhetsstörningar och problem med affektreglering. Det har även observerats att barnen löper ökad risk för svårigheter med sociala relationer och för att själv utveckla psykiatriska
svårigheter.

Barn till föräldrar med beroendeproblematik kan från ung ålder uppträda på ett sätt som är utmanande för vuxna att hantera, vilket i sig kan leda till inkonsekvent uppfostran och uppbrott under barndomen som följd. Dessa barn behöver därför extra stöd och insatser för att stärka sina egna resurser.

Inom kort publicerar vi del 2 av “Missbruk hos föräldrar - risker för bristande anknytning och socialisering”.

Har du frågor om innehållet? Maila oss!

DEL 3 Hur hjälper man andra i kris?

Vid första förloppet i krisreaktionen är det mer regel än undantag att vi behöver reagera snabbt eller göra snabba förändringar. Dock medför vår höjda förmåga att ta in information att upplevelsen av att situationens allvar fortfarande är pågående. I värsta fall så slutar vi inte att uppfatta situationen som akut efter att den akuta krisen är över och då ökar risken dramatiskt att vi kommer fara illa av situationen. Då vi slutar att återhämta oss och då ökar risken för både ogenomtänkta beslut och psykisk ohälsa. För att hjälpa andra i kris eller för att hjälpa sig själv är följande delar viktiga;

Vid en akut situation så fyller det ofta en handgriplig funktion att trösta, skydda och förstärka känslor av gemenskap. Grundläggande behov av värme, mat, sömn och omsorg är centrala.

Efter den akuta situationen har gått över, gäller andra spelregler när man hjälper människor i kris. Att stödja människor som befinner sig i kris handlar om att hjälpa dem att stanna upp och inventera informationen de tagit in. De handlar om ett sorteringsarbete där värderingen av olika information läggs på rätt plats. Det är en sortering som personen behöver göra själv, men du kan vara behjälplig med att som mottagare ge tillbaka informationen, förtydliga och återberätta.

Att försöka minska upplevelsen av risk mot hälsa eller liv är sällan framgångsrikt utan kan snarare förstärka känslan av ensamhet. Till exempel är det meningslöst att till en företagare som förlorat all sin omsättning och ser sitt livsverk förstöras, säga att ”man kan alltid börja om när Coronakrisen lagt sig”. När man tröstar vid en stor kris är det bättre att lyssna in, bekräfta känslan och att be personen berätta mer.

En tumregel är att om vi efter ett år efter händelsen fortfarande känner att krisen är lika stark och akut så behöver vi söka professionell hjälp för att komma vidare.

DEL 2 Hur påverkar krisen oss?

När man drabbas av en kris så uppfattas man ofta av andra som mer rörig, okoncentrerad, forcerad och stressad. Det är vanligt med minnessvårigheter, ombytlighet i humör, oförutsägbarhet eller att man byter värderingar. Det handlar om att vi tar in mera information och responderar på fler faktorer än vad vi vanligen gör. Ett enkelt exempel för att förklara mekanismen är när vi kör bil i ett område vi aldrig varit i. Då formar man vanligen fler minnen och tar in fler detaljer för att veta var man är, jämfört med när man kör i ett välkänt område så vet man redan var man är och då behöver man inte ta in denna information. Krisen gör att vi blir mera öppna för att ta in mer information i vår direkta omgivning och detta gör oss mer benägna till att respondera på information vi annars hade selekterat bort.

Krisreaktioner gör oss mer öppna och känsliga för att bjuda in andra människor i våra liv. Vi får enklare att ta emot stöd från andra och kan även ha en förhöjd förmåga att låta relationer bli närmare i situationer av kris. Dock medför det även en större risk att vi drabbas av nedstämdhet, depressioner eller annan psykisk ohälsa. Man förklarar detta med att när vår ”person” blir mer uppluckrad, så minskar de tankemässiga strukturer som skyddar oss från psykisk ohälsa. Det kan jämföras med att ens immunförsvar försämras vid långvarig belastning, som i sin tur kan leda till separata reaktioner. Med det sagt så bjuder krisreaktioner både in positiva och negativa möjligheter, men dess primära funktion handlar om att vi skall kunna ta in maximal andel möjligheter för att maximera utfallet i en ny situation.

DEL 1 Varför är kris svårt?

Kris är det tillstånd som uppstår när vi utsätts för ändrade förutsättningar som kräver stora förändringar av oss. Kris kan lika gärna uppstå när någonting är väntat, en nära anhörigs bortgång efter lång sjukdom, liksom att oförberett förlora arbetet. Det kan också vara utlöst av det som ses som positiva saker, såsom giftermål eller att få barn.

Kris uppstår när vi sätts i en situation där det ovillkorligt krävs förändring av oss utan att vi själva kan påverka det. Därför kan det uppstå en krisreaktion när man till exempel byter bostad, även om det är frivilligt beslut att flytta. Den nya boendesituationen kräver ett nytt beteende.

I kris uppstår ofta en smärtliknande reaktion. Våra invanda beteenden fungerar inte längre och den nya situationen kräver nya tankar och handlingar. Det är därför att livet kan komma att kännas rörigt under den första tiden av kris. Det handlar inte bara om att situationen är svår, utan det handlar även om att vår ”person” blir mer uppluckrad för att kunna ta in mer information och att vi skall kunna vara på tårna för att snabbt förändra vårt beteende. Syftet med uppluckringen är att vi ska kunna anpassa oss till en omgivning som är ny för oss och att vi ska agera här och nu. Krisreaktionen, där smärtreaktionen är en del, får oss att höja vår förmåga att ändra oss.

7 råd vid kris i livet

·       Kom ihåg: Det kommer inte alltid att vara så här.

·       Avstå från alkohol då det förstärker
krisreaktioner och fördröjer bearbetningen

·       Rör på dig. När kroppen är i rörelse påverkas vårt
mående och våra tankebanor på ett bra sätt. Underskatta inte den lilla
promenaden.

·       Ät varierad mat. Förebygg att du blir sjuk och öka
din motståndskraft. Ät extra vitaminer om du behöver.

·       Ha omsorg och var snäll mot dig själv. Tänk varma
tankar om dig själv, ät choklad och bada badkar.

·       Öka kontakten med dina närmaste. Närhet till
anhöriga och husdjur är lugnande för kroppen.

·       Sov tillräckligt. Håll på dygnsrytmen och den
dagliga strukturen.

Corona - Pro Bono Samtal för privatpersoner

I stunder när vi utsätts för snabba förändringar uppstår det vi kallar kris. Då är det viktigt att återta sina normala beslut- och handlingsmönster.

Vi på Minerva kan krishantering och vi vill hjälpa till. Vi har frigjort tid för att kostnadsfritt hjälpa privatpersoner och företag.

Privatpersoner

Märker du att krisen sliter på dina nära relationer? Behöver du och din familj prata om hur ni gör nu med förändrade vardagsrutiner? Är du som ensamstående i behov av rådgivning?

Kontakta oss för tre kostnadsfria samtal.

Vi är verksamma inom förändringsarbete med familjer och par, krishantering, konflikthantering och psykosocialt stöd.

Om du/ni bor i Göteborg kan vi ses på vårt kontor. Om du finns i övriga världen tar vi mötet på telefon eller digitalt.

Maila oss:

gustav.gabrielsson@minervakompetens.se     

johanna.thorn@minervakompetens.se

Stay safe!

Corona - Pro Bono Samtal för företagare

I stunder när vi utsätts för snabba förändringar uppstår det som vi kallar kris. Då är det viktigt att återta sina normala beslut- och handlingsmönster.

Vi på Minerva kan krishantering och vi vill hjälpa till. Vi har frigjort tid för att kostnadsfritt hjälpa privatpersoner och företag.

Företag

Många företagares situation präglas nu av tungt ansvar i kombination med att man kan känna sig ensam. Behöver du hjälp att orientera dig för att ta rätt beslut?

Kontakta oss för tre kostnadsfria samtal.

Vi är verksamma inom chefsstöd, verksamhetsstöd, krishantering, psykosocialt stöd m.m.

Om du är verksam i Göteborg är du välkommen till vårt kontor. Om du finns i övriga världen tar vi mötet på telefon eller digitalt.

Maila oss:

gustav.gabrielsson@minervakompetens.se                    johanna.thorn@minervakompetens.se

Stay safe!