När man drabbas av en kris så uppfattas man ofta av andra som mer rörig, okoncentrerad, forcerad och stressad. Det är vanligt med minnessvårigheter, ombytlighet i humör, oförutsägbarhet eller att man byter värderingar. Det handlar om att vi tar in mera information och responderar på fler faktorer än vad vi vanligen gör. Ett enkelt exempel för att förklara mekanismen är när vi kör bil i ett område vi aldrig varit i. Då formar man vanligen fler minnen och tar in fler detaljer för att veta var man är, jämfört med när man kör i ett välkänt område så vet man redan var man är och då behöver man inte ta in denna information. Krisen gör att vi blir mera öppna för att ta in mer information i vår direkta omgivning och detta gör oss mer benägna till att respondera på information vi annars hade selekterat bort.
Krisreaktioner gör oss mer öppna och känsliga för att bjuda in andra människor i våra liv. Vi får enklare att ta emot stöd från andra och kan även ha en förhöjd förmåga att låta relationer bli närmare i situationer av kris. Dock medför det även en större risk att vi drabbas av nedstämdhet, depressioner eller annan psykisk ohälsa. Man förklarar detta med att när vår ”person” blir mer uppluckrad, så minskar de tankemässiga strukturer som skyddar oss från psykisk ohälsa. Det kan jämföras med att ens immunförsvar försämras vid långvarig belastning, som i sin tur kan leda till separata reaktioner. Med det sagt så bjuder krisreaktioner både in positiva och negativa möjligheter, men dess primära funktion handlar om att vi skall kunna ta in maximal andel möjligheter för att maximera utfallet i en ny situation.